2017-01-16

Därför måste en tekännare vara botaniskt bevandrad

Lär känna din natur!

Det finns ett ämne jag gärna återkommer till när det gäller tebranschen och försäljning av (ört)te och andra växtbaserade produkter: vikten av att som teexpert ha gjort sin botanikläxa!



Lost in translation

Att blommor och växter kan vara riktiga välgörare är det nog inte många som ifrågasätter, inte heller att gamla tiders örtmedicin kan vara nog så verksamt mot lindriga åkommor än idag. Och just för att vi vet att det finns starka verksamma ämnen i olika växtdelar är det så himla, himla viktigt att vi har koll på e-x-a-k-t vilken växt vi pratar om! Det är så lätt hänt att bli lost in translation och utan att reflektera godta översättningar av ett kinesiskt namn till ett engelskt till ett svenskt - och någonstans på vägen till och med råka byta släkte och växtfamilj. 


Fel växt = fel verksamt ämne

Som exempel har jag vid ett flertal tillfällen sett den vackra Coreopsis Tinctoria (med det svenska namnet tigeröga) saluföras som krysantemum i tesammanhang, då den på engelska ibland callas "Snow Chrysanthemum". Även om de båda är korgblommiga fröväxter i asterfamiljen så är en coreopsis och en krysantemum INTE samma blomma, vilket betyder att de till viss del har olika allergener och olika verksamma ämnen.
Jag har också under mina år i branschen stött på tussilagoblad som saluförts som lotusblad (!) och jag ser fortfarande emellanåt eternellen Limonium Sinuatum (risp eller blårisp på svenska) säljas som torkad förgätmigej. Bland mycket annat.


Så, vad vill jag säga med det här besserwisser-inlägget?

Jag har inte riktigt bestämt mig än. Kanske vill jag helt enkelt tipsa branschkollegor om att ta hjälp av en expert innan du börjar sälja örter till privatpersoner, om du inte känner dig hundra procent säker på botaniken.

Men nu vänder vi blad och börjar nedräkning tills det går att plocka egna örter i naturen! Inte många veckor månader kvar nu...

/Anna

2017-01-13

Boktips: Kinas gröna guld

Kinas gröna guld

Jag har ett antal teböcker här hemma i bokhyllan, men en som jag ofta kommer tillbaka till och gärna bläddrar i trots att jag haft den i flera år är den fina bok; Grönt te - Kinas gröna guld. 

Förutom att gå igenom kinesisk tehistorik, bryggtekniker och olika kinesiska (främst gröna) tesorter så bjuder författarna (Charlotte Lesche och Ann Lindberg) på olika recept med te och dessutom en poetisk inramning som gör att den här teboken sticker ut från mängden.


Poetisk!

Den här boken passar teälskaren som vill ha en bok att inspireras av, snarare än att använda som uppslagsverk.

Trevlig läsning!
/Anna

Inköpsställe: Grönt te - Kinas gröna guld tycks vara slut på förlaget (Prisma) men finns att köpa på www.gronateimporten.se 
 

2017-01-11

Den ideala tekannan?

I år blir det sex år sedan år sedan jag tog mitt teintresse ett steg längre och klev in i den stora, underbara, komplexa och traditionstyngda tebranschen som professionell aktör. 

Opartisk men hängiven!

Även om min roll i branschen förändrats under åren i och med att e-handeln omvandlades till blogg så har jag hela tiden haft samma fina kontakt med er tea lovers runt om i landet. Fortfarande så får jag minst ett - men ofta fler - mejl eller Facebookmeddelanden varje vecka med frågor om tesorter, tekultur, bryggtekniker eller tips på goda tillbehör. Och jag blir precis lika glad varje gång jag kan hjälpa till! Det känns (jätte)jätteroligt att kunna ha en opartisk ställning då jag själv inte längre säljer te. Så stort tack för förtroende, fina tevänner!

Den ultimata tekannan?

"Hur stor tekanna behöver jag?"

En ofta återkommande fråga rör tekannor: hur stor tekanna behöver jag?
Och det är ungefär lika lätt att svara på som att enas om hur långt ett snöre är. Ofta brukar jag kontra med några följdfrågor. Vad för slags te brukar du dricka? Hur dricker du det; i stora eller små koppar, hett eller svalare, snabbt eller långsamt, för sig självt eller som fikadryck? Hur många är ni som ska dela på kannan; bara du eller hela släkten?

Men. Jag tror faktiskt att jag hittat den perfekta allt-i-allo-kannan. Det är sant! Den tekanna som används flitigast här hemma är den du ser på bilden: en sju deciliter (=lagom för påtår till två personer) stor kanna i porslin, rak modell och praktiskt handtag. Second hand-fyndad för några tior för ett antal år sedan. Massproducerad, stilmässigt inspirerad från en tid då Japan inspirerades av Kina (hänger du med i svängarna?), välanvänd men ändå relativt droppsäker. 
Och bara så. Himla. Pålitlig. 

Second hand-fynda!

Den här kannmodellen dyker upp på loppisar och i second hand-butiker med jämna mellanrum. I skrivande stund (11 januari 2017) finns det dessutom en handfull exemplar ute på Tradera:
- den HÄR där auktionen slutar 13 januari
- den HÄR där auktionen slutar 15 januari
- den HÄR där auktionen också slutar 15 januari
- den HÄR där auktionen slutar 21 januari
- den HÄR där auktionen slutar 22 januari
- ...och den HÄR som har fastpris    

Har du någon superkanna som passar alla sammanhang och alla teer? Eller varvar du?

/Anna

(Jag vill be att få förtydliga att detta inlägg INTE är ett annonssamarbete med Tradera.) 
 

2017-01-09

Att följa osmanthusblommans doft

Jag fascineras av dofter och hur snabbt ett doftminne kan förflytta en genom tid och rum. 

En vindpust över ett rågfält kan ta dig till farmors kök en sommardag när du precis fyllt fem, vårens första syrén kan låta dig än en gång se din favoritlärare från när du var liten, doften från en nytryckt tidning kan på ett ögonblick återskapa upplevelsen av din första bostad i det alldeles för nedgångna hyreshuset. Och så vidare och så vidare och så vidare i all oändlighet.
Magi.
Golden Osmanthus - ett lite extra poetiskt oolong

För inte så länge sedan blev jag varse ett doftminne jag inte visste att jag hade. När min vän slog upp en liten kanna Golden Osmanthus - ett ljust oolong med mängder av små skira osmanthusblommor - färdades jag ögonblickligen till de solvarma gatorna i Yangshuo i södra Kina. Där smakade jag te och kakor med dessa syrliga små blommor för första gången, och grannstaden Guilin har dessutom fått sitt namn från den doftande busken; Guilin betyder ungefär "osmanthus-skogen".


I favoritkannan!

Ljus och doftande kopp.

På svenska heter denna doftosmanthus (Osmanthus Fragrans) lämpligt nog Tedoftbuske, och ingår i syrénfamiljen. Traditionellt har blommorna använts till hostmedicin men används numera bara som smaksättare. Eller - bara och bara! Osmanthus ger en helt ljuvlig smakton; frisk och syrlig och blommig och mjukt exotisk. 

Det här teet som jag fick avnjuta är ett ljust oolong från Fuijan-provinsen där osmanthusbuskens gulorange blommor inte bara fått ge smak och doft utan även fått ligga kvar som poetisk dekoration. Smaken är milt fruktig och med oolongens typiska fyllighet och ändrar karaktär en aning från bryggning till bryggning. Vi gjorde tre bryggningar på samma teblad, men med bibehållen osmanthusdoft. 
Ljuvligt, som sagt.

/Anna

Inköpsställe: Gott Grönt Te


2017-01-01

Festligt chokladte för hela familjen

Har du också hört den? 
Nordanvinden alltså, som det viskas om ska svepa in med vinterkyla över landet alldeles, alldeles snart. 

För att värma små och stora frusna fingrar vill jag tipsa om detta festliga chokladte! 






Gör såhär:

  • Plocka fram koppar till alla och spritsa kanten med vanlig kristyr (perfekt om du har kvar sedan julens pepparkaksbak!). Häll ut strössel på ett fat och ställ kopparna upp-och-ner så att strösslet fäster i kristyren. När du sedan dricker teet sötas det alltså automatiskt av att det passerar kristyren!
  • Brygg en kanna av familjens favoritte. Har ni små barn rekommenderar jag något vitt och gott te, med naturligt låg koffeinhalt. Genom att göra i den här ordningen hinner kristyren stelna en aning medan teet drar!
  • Häll upp teet, men inte ända upp till kanten.
  • Servera med en rad god choklad!
    Själv tycker jag att mörk choklad med chili är fantastiskt i sammanhanget, och min tvååring håller med mig. Sedan är det upp till var och en - doppa chokladen snabbt i teet så att den mjuknar och blir alldeles ljuvlig att äta, eller lägga ner chokladen i koppen så att den smälter helt? Tvååringen här i huset väljer lätt det sistnämnda alternativet och sörplar snabbt i sig det fylliga chokladteet, medan jag föredrar en mix; lååångsamt doppa chokladen så att den hinner smälta ner en aning i teet men ändå går att tugga i sig. Testa, vetja! 

Och du - gott nytt 2017!

/Anna