Låt mig demonstrera denna historiska te-väv:
Jag kommer från Uppsala, Carl von Linnés hemstad. Linné försökte redan på 1700-talet importera tefrön och teplantor med målsättning att skapa en inhemsk teproduktion. Om han hade lyckats (läs denna artikel i Svenska Dagbladet från 2002 om hans tröstlösa kamp med teplantorna...) skulle Sveriges första "teplantage" varit belägen inte långt från där jag växte upp - om mer eller mindre nästgårds från där min sambo växte upp. Som en liten Linné-bonus så var min far och hans sambo husvakter av trädgårdsmästarbostaden vid Linnés Hammarby förra sommaren, och jag och min lilla familj (med rykande färsk bebis) knallade runt bland alla historiska och jättejättegamla växter. Och ja, så heter jag ju Linnea i andranamn också.
Jag kommer från Uppsala, Carl von Linnés hemstad. Linné försökte redan på 1700-talet importera tefrön och teplantor med målsättning att skapa en inhemsk teproduktion. Om han hade lyckats (läs denna artikel i Svenska Dagbladet från 2002 om hans tröstlösa kamp med teplantorna...) skulle Sveriges första "teplantage" varit belägen inte långt från där jag växte upp - om mer eller mindre nästgårds från där min sambo växte upp. Som en liten Linné-bonus så var min far och hans sambo husvakter av trädgårdsmästarbostaden vid Linnés Hammarby förra sommaren, och jag och min lilla familj (med rykande färsk bebis) knallade runt bland alla historiska och jättejättegamla växter. Och ja, så heter jag ju Linnea i andranamn också.
För femton år sedan slog vi upp dörrarna till familjeföretaget Jordnära Ting, en stor och fin och mycket speciell växtbutik på Uppsalaslätten. Under de fem år som butiken var öppen så föll jag allt djupare in love med en specifik blomma: Kamelian, eller Camellia Japonica som den heter på latin. Det är fortfarande min absoluta favoritkrukväxt, underbart vacker. Vad jag insåg först i slutet av denna blomsterbutiksera var att min älskade Kamelia helt enkelt var en färggrann syster till min andra passion; tebusken Camellia Sinensis.
Att jag dessutom alltid haft en dragning till Kina och också spenderade en solig vårtermin i mittens rike för ett antal år sedan ringar liksom bara in mitt te-öde ännu mer.
My own, my precious. |
Så. När jag via vännerna på Pekoe fick chansen att lägga vantarna på en tvättäkta teplanta så var det ingen tvekan, tidsbrist och mörk liten lägenhet till trots. Och vet du? Den gror! Den spirar och sprätter och skjuter nya knoppar som om den stod på en sval kulle i Darjeeling. Och jag räknar dagarna (många) tills jag kan skörda fyra, fem skott, låta dem torka på köksbordet och sedan brygga en kopp med mitt alldeles egna vita te.
Inte klokt och hur magiskt som helst.
/Anna